Mobil

+46721815971

E-post

jenny@jennyshelhet.se

Öppettider

Varierar

”…När hon satt på planet så kände hon en förväntan och glädje i sitt bröst men också sorgen och smärtan som brukade dyka upp med jämna mellanrum. De hörde samman som sidorna på samma mynt. Sorgen efter mannen hon träffat, sorgen som sargat hennes själ och hjärta i flera livstider, den måste läkas i denna annars skulle hon aldrig kunna känna sig helt lycklig.

Hon måste höra hans röst igen, det var det enda som kunde hjälpa henne att få ro i själen. Hans rösts våglängd som stämde så väl med hennes. Två instrument som var stämda i samma tonart. Hon ville höra honom sjunga, hon visste tid och plats, nu höll hon bara tummarna på att hon skulle hinna dit i tid.

Hon hann till klubben precis i rätt tid. Väskan var lämnad på hotellet och resdammet hade hon hunnit duscha av. Iklädd en diskret svart klänning och håret lätt uppsatt i en knut smög hon i skuggorna till en plats nära scenen, så nära att hon kunde se hans anletsdrag. Han var redan på plats bakom sitt piano och bandet stod redo. Lokalen var nästan fullsatt men hon hittade en plats som låg i dunkel, han skulle inte se henne här och hon vibrerade i varje cell av förväntan. Med en djup inandning satte hon sig, lutade sig långsamt mot ryggstödet och gjorde sig redo.

Nu. Nu. Hon öppnade sitt hjärta och lät sorgen fylla hela hennes kropp samtidigt som musiken började ljuda i lokalen. Hans röst vibrerade i hela hennes väsen. Hon grät sakta och lät sorgen och smärtan långsamt förvandlas till glädje och lycka. Till slut fyllde ett glädjerus och en stor kärlek hennes själ och hjärta. Hon satt och blundade och det kändes som om hon svävade. Tårarna torkade på hennes kinder medan konserten fortsatte. Hon hade ingen tidsuppfattning längre, det kändes som hon var ett med allt; musiken, människorna, hela lokalen och med honom.

När hon till slut öppnade ögonen och tittade upp så hade musiken tystnat och sorlet av människorna runt omkring fick hennes uppmärksamhet. Han var borta.

Under konserten hade hon sett ett gemensamt tidigare liv som indianer och hon fick ett budskap i visionen: ”Vår kärlek är som vinden, luften, solen, bergen – alltid närvarande i allt som finns.” . Detta skulle hon alltid bära med sig i sitt hjärta.

Hon reste sig upp för att gå, tog med sig sin kappa, då hon plötsligt kände hans närvaro starkare än vanligt. Sedan deras möte för flera år sedan så kände hon alltid hans närvaro, oftast vid sin vänstra sida och ibland som en del av henne. Som två delar av samma själ.

Hon såg att han stod lite längre bort med ryggen mot henne och hon funderade på om hon skulle gå fram och säga “Hej”. Nej, rädslan fanns fortfarande kvar och hon kände att det var inte dags än. Hon var inte redo, hon ville vara sitt bästa, läkt i själ och hjärta för att kunna ens drömma om att få leva med en sådan man. Aldrig att hon ville såra honom på grund av sina egna tillkortakommanden – omedvetna handlingar på grund av inlärda mönster. Nej, hon måste gå innan han ser henne. Hon tog på sig kappan och gick fram mot dörren. En sista blick över axeln unnade hon sig. Just då vänder han sig om och deras ögon möts. …”

 

utdrag från en kommande novell

©Jennys Helhet

Rekommenderade artiklar

Translate »

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.