Mobil

+46721815971

E-post

jenny@jennyshelhet.se

Öppettider

Varierar

Hon skymtade bara ögonen som glimtade till och ett skägg där inne i huvan. Resten av ansiktet var skuggat men hon kände hans ögon som följde henne. Hon kände en stark attraktion när hon kom nära, det var som att hennes solar plexus ville möta hans, som att hennes hjärta ville vara nära hans, som att deras kroppar krävde närheten av varandra.

Energin vibrerade när hon passerade och hon höll fast sin blick i hans för en stund. Sedan skildes de åt.

Nyfikenheten brände i henne, hon måste veta vem han var och varför dragningskraften var så stark. Var det bara rent sexuellt eller fanns det något mer, fanns det en själskontakt som var menad till läkning för henne eller kanske båda?

 

Hon kunde inte glömma och hon såg honom i sitt huvud, kände hans närvaro och energi runt om sig. Berusad av honom fast han inte ens fanns i närheten. Hon ville andas in doften på hans hals, smaka hans hud och föra fingrarna genom hans hår. Dofta, smaka och känna den här mannen som påverkade henne så på avstånd.

Det blev inget möte och hon gick in och tittade på om det fanns några tidigare liv. Hon kände stark tillit till honom och samtalen de haft visade att han kände samma tillit. Hon förflyttades till ett liv som man.

SPANIEN 1496

Alltid redo med svärdet. Mannen såg ut som en kämpe, alltid i strid, kläderna var dyra men i oordning och han stod fullt koncentrerad och såg ut över folkmassan, som att han väntade på någon. Torget i Malaga var rikt myllrande av människor och djur, oväsendet störde dock inte hans koncentration.

Jag såg honom från andra sidan torget, jag hade provianterat min sista dag i land innan skeppet lättade ankar till Afrika. Jag fyllde min pipa, tände på och drog ett djupt bloss. Han syntes, stod ut från massan med sitt fokus och stilla kropp, jag såg att hans hand höll i svärdet, han var beredd. Jag dröjde kvar, ville se vad som skulle hända, vem var det han skulle attackera? Drog ännu ett bloss och smackade lite med läpparna på pipmunstycket. Han var dessutom vacker, några år äldre än jag, jag var inte ens 20 fyllda, han kunde vara närmare 30 och som sagt klädd i eleganta kläder och ringar som blänkte med ädelstenar på fingrarna. Jag började fundera på om jag skulle ingripa, mannen såg väldigt bestämd ut, någon måste ha retat upp honom eller skymfat honom. Nej, alltför nyfiken stod jag kvar med blicken fäst på mannen.

Nu såg jag hur mannen fäste blicken på något vid kyrkan, en ung dam kom ut med huvudet nedböjt tillsammans med sin hålldam. Jag som kom från landsbygden hade ingen aning om att hon var en rik köpmansdotter. Hon höll en spetsbeprydd näsduk under näsan. Jag tittade på mannen igen och han hade släppt det hårda greppet om svärdet och höll lite lösare och han hade fortfarande blicken mot kvinnan. Mannen såg plötsligt osäker ut, kvinnan närmar sig hans del av torget och han verkar inte veta vad han ska göra. Det är väl inte henne han ska skada?

Jag börjar gå närmare, korsar mellan människor, helt uppslukad av paret som närmar sig varandra. Kvinnan tittar upp från marken och in i mannens ögon, precis som att hon kände hans närvaro. Jag ser först glädje som skymtar förbi snabbt och sen oro, hon tittar stint på honom och skakar på huvudet, sedan ser hon sig omkring med rädsla i ögonen.

Det kommer fyra vakter marscherandes över torget och kvinnan ger mannen en snabb kyss på kinden och trycker sin näsduk i hans hand. Sedan försvinner hon med sin följeslagare. Mannen försöker smälta in i folkmassan. Jag är väldigt nära honom nu, hör hur han andas, jag måttar honom med ögonen och han verkar ha min storlek i kläder och jag får en idé. Jag går fram mot honom och tilltalar honom lite tyst, presenterar mig och säger att jag förstått att han kanske är i nöd.

Han tittat förvånat på mig men jag ser en glimt av nyfikenhet i ögonen också. Jag säger att jag vill hjälpa honom, vad än hans brott är och det känns som att jag känner honom väl, i hjärta och själ. Jag känner ett väldigt starkt förtroende för honom. En märklig känsla men väldigt sann. Jag säger att han kan få låna mina extrakläder, mitt ombyte, mina sjömanskläder. Vi verkar ju ha samma storlek. Han ser tacksamt på mig och tackar nej, han måste ta sitt straff och ta ansvar för vad han gjort. Han berättar vad han gjort men jag tycker inte att straffet är i proportion mot vad han gjort. Han har ju bara agerat i kärlek. Jag ber honom att ta mina kläder, han kanske till och med kan följa med till Afrika, det är bara de modigaste som tar sig dit. Jag känner starkt att han och jag har mer att utföra i detta livet och att vi ska göra det tillsammans. Han börjar se tveksam ut. Ett leende sprider sig över hans ansikte, han säger att han tror starkt på Gud och att Han kan skicka änglar till hjälp. Han säger att jag är en sådan ängel och att han inte ska gå emot Guds vilja.

Vi går in i en gränd efter att vi kommit undan vakterna och sedan in på en taverna. Där byter han om, han tar av sig sina ringar och lägger dem i sin penningpung tillsammans med kvinnans näsduk. Nu startar ett nytt äventyr.

Utkast till kommande novell/bok 

©Jenny J Ahlberg

Rekommenderade artiklar

Translate »

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.