Jag har gjort många regressioner sedan jag började undersöka mina tidigare liv för ca 20 år sedan. Först genom meditation och besök hos medium, sedan med min utbildning till regressionsterapeut för ca 7 år sedan. Det är så spännande varje gång och några gånger har jag hamnat i samma liv flera gånger och dykt djupare i symbolism och läkning. För ca 5 år sedan gjorde jag en regression till ett indianliv och jag fick ritat ansiktet, jag fick till mig ”The Eternal Soul”, den eviga själen. Det var en man och att det var den jag var innan själen blev delad i två.
För någon vecka sedan gjorde jag en ny regression och innan jag gick ner i hypnos så kände jag en stark glädje som nästan fick mig att gapskratta. ”A good life” äntligen.
Jag står högt uppe på en grön, gräsbeklädd kulle och ser ut över världen. Allt är grönt så långt ögat når, skog och gröna slätter. Jag säger att ”detta är min mark, detta är mitt sanna jag”. Som ett ”blue print” av den jag är. (Jag gjorde regressionen mestadels på engelska eftersom terapeuten bor i USA sedan en lång tid tillbaka.)
Jag var kvinna, 15 år, på väg in i vuxenlivet men jag behövde inte välja kvinnans väg i detta livet eftersom jag hade en mans energi eller själ. Jag kallade mig för ”inbetweener”, någon som är både ock. Någon som kan ändra skepnad eftersom lite senare i livet, när jag var 27 år gammal så kändes jag mer som en man. En ”Shapeshifter”.
När jag stod på kullen så kände jag mig fri och stark. Jag tyckte om att springa fort (det gör jag också i detta livet). Jag älskade att vara i min ensamhet även om jag aldrig var ensam. Jag hade en örn som svävade över mig, min vän som hjälpte mig att se långt och varna mig för faror. Jag kunde prata med djuren, växterna, vattnet och vinden. Tack vare min personlighet och mina gåvor så blev jag en viktig person i stammen som guide och vägledare.
Under regressionen upplevde några tillfällen jag att jag frös in i märgen, jag låg och skakade, nästan skakade tänder av kylan. Det fanns två kopplingar till den kylan, en då jag föll i vattnet vid ett vattenfall och antagligen hade en nära döden upplevelse och en annan situation när vintern kom för tidigt och vi var tvungna att flytta. Då hade jag den ledande positionen som vägvisare och jag följde buffelhjorden eftersom jag litade på att de skulle hitta föda.
När jag gjort en regression så brukar jag leta upp bilder och infomation som överensstämmer med vad jag upplevt. Jag sa i regressionen att det var mitten av USA eller lite högre upp och 600 fKr. Jag hittade liknade landskap, det var örnen som visade mig med den första bilden, South Dakota/North Dakota. (Fotona kommer från olika konton på Instagram.)
Efter någon dag kom jag på ”The Eternal Soul”, jag hade inte tänkt på den på länge. Nu såg jag kopplingen. Jag ser också kopplingen med den jag är i detta livet. Jag har alltid känt mig lite mittemellan, som yngre tonåring blev jag retad för att vara för ”manlig”, jag uppfostrades i en familj med ”manlig ”energi. Fysisk styrka och att inte visa känslor var belönat. Jag drogs till ”manliga” yrken och blev sedan byggingenjör. Så jag har vandrat mellan manlig och kvinnlig energi flera gånger, nu är jag mer i den kvinnliga vårdande och omhändertagande energin. Samtidigt vill jag ha balans så nu vill jag snickra och bygga också. Det underbara är att jag får lov att göra detta i det här livet också. Jag får vara både ock. Min energi är en skapande energi och när jag är kreativ så är jag ”jag”, en hel människa. Varken man eller kvinna utan neutral energi.
Det som var viktigt också i det tidigare livet var att det inte fanns något fokus på romantik eller sex. I dagens samhälle detta är ju väldigt viktigt, det som beskriver dig mest, din sexualitet. Du blir bedömd utifrån utseende, vad du gör och din energi, ur en sexuell vinkel. Dömd. Är du en feminin man eller en maskulin kvinna så blir människor osäkra, på din sexualitet. I min stam så var jag accepterad, respekterad och älskad för att jag var annorlunda och mitt syfte var det viktiga. Det fanns ingen rädsla.
Jag sa också att jag tyckte om alla i min stam. Jag sa ”Varför ska det inte finnas kärlek?” och ”Om du lever i naturen så måste du vara i balans, då kan man inte kriga med varandra.” Konkurrens, obalans och hat kom sedan.
Min tro är att vi kommer tillbaka till vår sanna natur. Vi är fler och fler som inte tror på konkurrens, som har tillit till balansen när vi inte tar mer än vad vi behöver.