Mobil

+46721815971

E-post

jenny@jennyshelhet.se

Öppettider

Varierar

Hon hade sett att det fanns ett kloster i närheten och hon bestämde sig för att ge sig ut på en egen utflykt på förmiddagen. Det fanns visst några andra heliga platser på vägen dit så hon hyrde en moped, tog med sig lite frukt och badkläder och gav sig av tidigt innan frukost. Friheten hon kände när hon susade fram på de snirklande vägarna, skönheten i naturen och havet som alltid var närvarande gjorde henne gott.

Hon kom fram till klostret och gick in i kapellet, det var fortfarande för tidigt för de flesta turister så hon satt där i tystnaden och njöt. Tittade på de vackra ikonerna. Hon kände tacksamheten strömma igenom henne, den villkorslösa kärleken samtidig kände hon sin sorg som alltid funnits i hjärtat. Hon kände också Hans närvaro starkare än vanligt men hon tänkte att det var väl för att hon inte hade något som distraherade henne. Hon sökte sig till baksidan av byggnaden där det fanns en liten klosterträdgård och i grönskan hittade hon en bänk där hon satte sig.

Hon blundade och lyssnade på fåglarna, kände vinden från havet, andades in dofterna från örterna. Hon såg hur Han och hon levt här i den närliggande lilla byn på höjden. Ett enkelt liv utan barn, de dog alla tre innan ett års ålder, men i stor kärlek till varandra. Alla i byn kom till dem med sina bekymmer men även för att få dela sina glädjeämnen. Barnen kom och lekte i deras trädgård, de var en samlingspunkt för hela byn. Navet.

De kallades “De vise” av byborna. Hon hade helande händer och gjorde läkande salvor av örter och blommor som hon odlade i trädgården eller plockade uppe bland klipporna. Han spelade musik på festerna som de ordnade för att bibehålla gemenskapen i byn. Ett liv i enkelhet och gemenskap. Ett lyckligt liv. 

När hon kom tillbaka till verkligheten igen så kände hon sig som pånyttfödd, solen värmde mer och alla färger var tydligare. Hon kände sig hemma, jordad och det kändes som att en pusselbit till hade satt sig på rätt plats.

Han var på väg ner för den smala stigen, ner till “sin” strand när han plötsligt såg att det låg en kvinna där. Först trodde han att hon hade drunknat och spolats upp på stranden men sedan såg han väskan och handduken och förstod att hon levde. Han blev lite förvirrad, först lättad men sedan besviken och stod kvar, han visste inte riktigt vad han skulle göra. Ett morgondopp innan frukosten på det lilla kaféet hade varit hans morgonrutin nu i tre veckor så nu bara han stod och stirrade. Han behövde sina rutiner, de gjorde honom lugn, samtidigt kunde han mycket väl få spontana infall och ge sig ut på äventyr men det var när de grundläggande rutinerna hade uppfyllts.

Nu såg han att hon började röra på sig och att hon började att smeka sig själv. Han kände sig lite generad där han stod och tjuvkikade men samtidigt var han fascinerad av skönheten och enkelheten i hennes rörelser. Han såg att hon älskade sin kropp och att hon älskade sig själv. Det var något bekant över henne men han stod för långt bort för att kunna se hennes ansikte och sina glasögon hade han lämnat i lägenheten. Håret var bekant, den färgen kände han väl igen. Men att Hon skulle vara här, dessutom på hans strand fann han rätt otroligt. Nej, det var hans hjärna som lekte med honom. Nu såg han att hennes händer var på väg ner mot skötet och han bestämde sig snabbt för att vända om och gå tillbaka. Det var alldeles för privat och han kände hur han själv blev upphetsad. Det gick inte för sig. Verkligen inte. Han tittade en sista gång mellan grenarna och såg att hon vänt sig om precis som att hon känt på sig att någon tittade. Tänk om det var hon ändå, kvinnan han gömt i sitt hjärta. Hon som hade speciella förmågor, hade kontakt med andra världar, änglar och hjälpare. Minnen dök upp som han ville förtränga. Han ville bara glömma känslan av samhörighet som han haft med henne. Det gjorde alldeles för ont nu när han återigen kände saknaden.

Ett utkast till en novell i min kommande samling.

© Copyright 2020 Jennys Helhet. All Rights Reserved.

Rekommenderade artiklar

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.