Mobil

+46721815971

E-post

jenny@jennyshelhet.se

Öppettider

Varierar

Nordisk sommarkväll av Richard Bergh (svensk, 1858 – 1919)

Vi ses i Paris

Kvinnan står i köket, stryker de fuktiga handflatorna mot förklädet och tar sedan av sig det. Hon ser kvinnan i sitt inre samtidigt som hon är henne. Hennes långa fotsida klänning nuddar nästan golvet och håret är flätat och uppsatt i en kringla. Det är dunkelt och hon tittar bort på mannen som sitter vid bordet och skriver. Stålpennan rör sig energiskt och det raspar i pappret. Han sitter i fotogenlampans sken och hon ser ömt mot honom. Värmen mellan dem, omtanken och förståelsen, det viktiga i hans arbete som de diskuterat vid matbordet innan. Arbetarklassens villkor, suffragetterna i England, de omvälvande politiska tankarna som de båda delar och som han skriver om i gazetten. De har det gott ställt men de trivs med att leva ett enkelt liv. De odlar sin egen mat och går ut med båten några gånger i veckan. De har det gott, hon och han. De har inga barn utan har vigt sina liv åt att bekämpa orättvisorna och de har ett starkt engagemang för de som har det sämre ställt.

Hon står bakom honom, lägger handen på hans axel och frågar om han behöver något mer. “Nej, inte nu, gå du min kära.” Hon går igenom rummen i trävillan, solen är på väg att gå ner och rummen är fyllda av det speciella ljus som blir när solens strålar reflekteras i havet, lekande in genom de stora fönstren och upp i taken. Det nordiska ljuset. Och hon går till glasverandan där hon brukar sitta i gungstolen med sitt handarbete. Hennes staffli står i det ena hörnet med utsikt över deras vackra trädgård. Hon betraktar de blåa blommorna hon målat samtidigt som hon sätter sig och funderar över om hon är färdig eller ej. Doften av de engelska pelargonerna fyller rummet och de sista strålarna når hennes ögon samtidigt som hon börjar att åldras där hon sitter. Hon är nu en vithårig gammal dam som somnar in och stolen slutar sakta att gunga där på verandan med utsikt ut över havet och skärgården.

Hon hamnar där då och då, där i sekelskiftesvillan, värmen och känslan av ’hemma’ är så stark. Hon älskar atmosfären, älskar kärleken mellan mannen och kvinnan och deras förståelse för varandra. Hon kan vandra där mellan rummen. Det är så lugnt. Så tryggt.

Nu är hon åter med mannen som hon kallade Andreas i det tidigare livet. De är i köket och hon står bakom honom och läser lite över hans axel. Hon stryker honom lätt över axlarna, tar sedan sin tekopp och går ut på verandan och sätter sig på sin favoritplats med utsikt över trädgården. 

I väntan på solnedgången vandrar hennes blick från tavlan hon målat på tidigare under dagen och ut över skärgården. Och hon njuter av lugnet och mannens knattrande på skrivmaskinen i köket. Hon är hemma.

Rekommenderade artiklar

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate »

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.