När man dödar en ängel

Posted on Posted in funderingar, reflektioner

När man dödar en ängel - då får man ett helvete på jorden.

Jag är sen i min reflektion, jag vet, sån är jag. Jag reagerar snabbt, är impulsiv och brinnande men sen tar mitt analyserande över; jag väger, jag funderar, jag ser ur alla synvinklar. Jag letar förklaringar och jag känner in vad jag vill säga.

#brinnförjosefin

Så mycket hat det finns som måste riktas någonstans. En häxjakt på en man som som skadat en kvinna så illa så att hon till slut dog av skadorna. Tragiskt och oerhört sorgligt att detta kunde hända och att det faktiskt händer varje dag vare sig man är kändis eller ej. Klimatet har ändrats sedan #metoo och jag tror att samhällsklimatet ändrats mycket de senaste 10 åren. Att det som förr klassades som "svagt" har blivit accepterat som mänskligt. Att våga prata om psykiska sjukdomar, psykisk ohälsa hos kvinnor, barn och män. Mäns psykiska ohälsa är inte så synlig eller tydlig kan jag tycka, depressioner, javisst men allt annat? Våldsamma beteenden slätas över, ses som normalt och därför väldigt svårt att få vård för/ge vård till. Många skulle behöva tvångsintas men inte sättas i fängelse utan ges vård. Hur mycket av detta beteendet är nedärvt? Hur mycket beror på en dysfunktionell uppväxt? Frågor vi behöver ha svar på när någon döms.

En annan reflektion jag gör lite krasst är att nu är det dags för männen att brinna. Manssamhället. Manskulturen. Efter århundraden av häxjakt på starka kvinnor så är det dags för den sk Starke Mannen att brinna. Den svage mannen alltså, den som ger sig på kvinnan (barnen, djuren, jorden) bara för att han kan och ser sig berättigad till det. En man full av känslor som inte går att tygla. Om Hysterikan gråter så slår den Våldsamme. Starka känslor styr båda och båda behöver hjälp.

Det kvinnliga samhället håller på att formas, det mänskliga, där vi slutar vara djur från stenåldern eller påhittade sociala normer och börjar leva som verkliga jämlikar i empati och kärlek.

Det är min tro. Och min tro på detta är så stark att det är förbi dröm och hopp. Denna verkligheten formas nu med allas hjälp och jag hyser stark tillit till att mina barn ska leva i ett mer balanserat och kärleksfullt samhälle.

Text och bild © Jennys Helhet

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*